bokfloden.blogg.se

2013-09-04
17:50:00

Försmak av: Min mormor hälsar och säger förlåt, Fredrik Backman

 
 
 
Jag har läst 81 sidor och tycker mycket om den här boken. 
Som Backman själv hävdat, är det inte en uppföljare av En man som heter Ove. Inte heller en likadan bok. Ämnet är ett annat. Men! Där finns likheter. 
Det underfundiga språket. De genomtänkta liknelserna. Jag älskar liknelser! De kan säga så mycket om det man vill uttrycka. Mycket mer än om man bara bokstavligt uttalar sin mening rakt upp och ner.
Några smakprov ur boken:
 
Elsa vänder sig inte om. Hon känner mammas telefon svepa förbi nacken också, för mamma göra alltid den i handen. Som om hon var en cyborgnoch den var en del av hennes organiska vävnad.
 
Mormors lägenhet är exakt likadan som mammas, fast mycket stökigare. För mammas lägenhet är som mamma och mormors är som mormor. Och mamma gillar förvaring, och mormor gillar förvirring. 
 
...,men det går inte för mormor har kastat bajs på en polis nu igen. Det är komplicerat, kan man säga. Som en Facebookstatus.
 
Jag är så glad att jag har 366 härliga sidor kvar att läsa. Återkommer med recension efter det.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: