bokfloden.blogg.se

2014-02-13
13:22:46

Må döden sova, Anna Jansson

Lyssnade på denna i snabb följd som ljudbok. 
Maria Wern hamnar i en härva av lite annorlunda karaktär.
En kvinna kör på något och kommer förvirrat springandes till det stall Maria rider i. Något står inte rätt till. De hittar ingen påkörd, inga spår framför bilen. Maria kör kvinnan hem och upptäcker att hon inte slutar blöda från ett sår hon slog upp vid bilolyckan. Kvinnan vägrar åka till sjukhus. Väl hemma hos kvinnan upptäcks fler märkliga omstädigheter.
Så småningom rullas en rad av sammanträffanden upp. Sammanträffanden som har barnlöshet, provrörsbefruktning gemensamt. Och hur det kan gå när man inte ser några gränser.
 
En spännande Wern-bok. Välskriven med målande miljöer. 
 
Läs den! Eller lyssna gärna. Marie Richardson läser den väldigt bra.
 
2014-02-07
14:40:17

Hedra mysteriet - mindfulness på värmländska, Klas Hallberg

Det är mycket sånt här nu. Om hur man ska leva livet.
Innan jag börjar ska jag tillägga att min inställning till böcker som talar om vad meningen med livet är, inte tillhör min favoritläsning. Många tenderar att lägga allt tillrätta och präktigt rita upp hur man ska göra för att finna lyckan och harmoni.
 
Klas Hallberg, mina vänner, har lyckats fånga mitt intresse. Han skriver lätt, precist och koncist. Han provocerar en aning och ställer saker på sin spets, samtidigt som han brutal-ärligt förmedlar sina egna vurpor på vägen till vad som kan vara något på spåret till en av vägarna till hur livet kan göras något enklare. Som synes blev den senaste meningen något trevande. De absoluta sanningarna existerar inte.
 
Det Hallberg gör i sin bok, är att han ställer två extrermer mot varann. Vi har "den inre indianen" som varje morgon kliver ut i naturen och bara ÄR i mysteriet och hedrar det. Sedan har vi "projektledaren" som lever i dåtid och framtid, framför allt i framtid, och planerar ihjäl oss med om och utifall att och man vet aldrig osv.
Det vore enkelt att anamma indianen. Bara vara. Enkelt! Men rätt snart framkommer att utan projektledaren kan inte heller indianen fungera. Och vice versa. 
 
Boken är lättläst. Full av exempel som ger igenkänning och en hel del leenden. Den gör inte livet enkelt eller svarar på gåtan om livets mening, men den är det bästa jag någonsin läst på det temat.
 
 
2014-02-02
17:23:13

Var det bra så, Lena Andersson

Jag börjar med att försöka kategorisera boken. Ja, alltså bestämma vilken kategori den ska in under. Jag misslyckas. Surfar runt och ser att internetbokhandlarna lagt in den under "samtida skönlitteratur".
Ok, vi kör på det då.
 
Oavsett kategori är boken unik. Den ger en beskrivning av livet i en förort alternativt ett mindre samhälle, i slutet av -70-talet och början av -80-talet.
Någonstans på vägen sätter jag nostalgin i halsen. Mångfalden, klassuppdelningen och den tuffa verkligheten liksom sätter sig på tvären i det jag förväntat mig skulle vara lite lagom humoristiskt. Humorn finns det, det är inte det, men den känns allvarlig på ett sätt jag inte riktigt förmår sätta ord på.
 
Det är en lättläst bok. Främst skriven i dialogform och det är just det greppet som ger den sin särskilda karaktär. Jag ser dem framför mig, karaktärerna. Det blir som en spelfilm när jag läser.