bokfloden.blogg.se

2015-01-20
14:08:51

Sörja för de sina, Kristina Sandberg

Jag recenserade nyligen del 1 i trilogin om Maj. Trilogin börjar 1937 och utspelar sig i Örnsköldsvik.
Efter att ha läst den andra boken; Sörja för de sina, kan jag först konstatera att de går att läsa separat, dvs man måste inte nödvändigtvis läsa dem i ordning men det underlättar förstås och fördjupar sammanhanget.
 
Maj har fortsatt fullt sjå med att hålla hemmet i perfekt ordning. Hennes tankar kretsar kring hur hon uppfattas, om hon tänker rätt och om det är så här det ska vara.
Tomas kämpar med sina demoner och bindningen till hans sjukliga mor gör det inte lättare för någon av dem. De bor i en våning i samma hus som henne och kraven, om än ibland ordlösa, finns där. 
Mycket handlar om att hålla fasaden uppe. Att passa in och gärna glänsa lite extra.
Men vad är det egentligen allt handlar om? Var är meningen. Det blir min känsla då jag läser boken. Inte om boken i sig utan mer tidsandan som rådde på 40-50-talet. Var det verkligen så glamouröst att vara hemmafru? Tydligen ansågs det så. Men det verkar inte så utvecklande. En kraftig obalans skapas mellan män och kvinnor, inte minst i den relation de lever i. Det uttalas inte men jag har svårt att släppa tanken på hur många klipska kvinnor som tynade bort i sin hemmafruroll. Hur de kunde ha fått använda sin förmåga på annat sätt än att ha den perfekta sockerkakan redo eller de mest skinande silverbesticken att duka med.
Kristina Sandbergs bok ger mycket att fundera på. 
Precis som i första delen har Sandberg ett speciellt sätt att skriva på. Hon blandar tankar, tal, skrift och även berättaren ger sin röst hörd ibland. Det tar ett tag att vänja sig vid hennes sätt att skriva men när man väl greppat det går det fint att läsa.
 
 
2015-01-15
16:00:25

Att föda ett barn, Kristina Sandberg

Tiden är slutet av 1930-talet. Platsen är Örnsköldsvik.
Maj har flyttat hit från Östersund för att jobba som servitris. Tillsammans med sina kompisar nosar hon lite försiktigt på vuxenlivet.
Hemma i Östersund har Majs mor tuberkulos, lungsoten, och vårdas emellanåt på satatorium. 
Maj träffar på en fest en man. Egentligen tillhör hennes hjärta någon annan, men en fnurra på den tråden gör att Maj svävar ut mer än hon tänkt i det manliga sällskapet. Resultatet förtäljer bokens titel; Att föda ett barn.
 
Kristina Sandberg skriver inte bara en roman. Hon skriver om kvinnohistoria. Kvinnans status och vad som händer med en kvinna som blir med barn utan att vara gift. Hur det av nöden konstruerade äktenskapet ter sig. 
Det handlar också om en ofrivillig klassresa. Inte helt bekväm sådan.
 
Sandberg har en speciell stil då hon skriver och för mig tog det ett tag att komma in i den. Språket flyter bra men de långa meningarna som innehåller utifrånperspektiv, berättande, tankar och dialog i en och samma sats gör det lite svårt att hänga med till en början. Efter ett tag kommer man in i det och läsningen flyter bra.
 
Jag skulle vilka kategorisera boken som ett relationsdrama i flera led. Inte bara mellan två personer utan flera. Det kompliceras av tankar om hur man anses, hur man bör föra sig och förtvivlan över att inte få spela ut sitt register. Att vara kvinna (Maj) i den här berättelsen handlar mycket om att bita ihop.
 
Det är en rustik berättelse som prisats med all rätt.
Boken är första delen i en trilogi om Maj. 
 
 
 
 
 
 
2015-01-11
16:16:38

Ferry Tales, Björn Ferry

Det var med förutfattad mening jag öppnade Björn Ferrys bok.
Dels hade jag läst de första recensionerna och dels hade jag hört ett par andra uttrycka sin skepsism efter att ha påbörjat boken.
Och visst. Där finns en del som får mig att lyfta både ena och andra ögonbrynet. En undran över varför man tar med vissa delar i boken. Men då får man gå tillbaka till titeln och underrubriken "Inte så förbannat tillrättalagt".
Kanske speglar det Ferry mer än vi förstår. Han har roat oss många gånger i intervjuer med sin frispråkighet. En av mina favoriter är "Carl-Johan åkte ju som en röv" (minns inte år och tävling, bara frasen). Det var oftast befriande att höra Björn Ferry prata. Inte så där medietränat och automatiserat. Vägrar ledas in i någon jargong som inte är han.
Men det boken ger är en djup inblick i den elitidrottande världen. Den som någonsin tvivlat på det slit dessa idrottare utför ska läsa varenda rad i boken. Kiss-och-bajs-humorn till trots. Det är en omänsklig mängd träning och en livsstil som gör att idrottaren hela tiden balanserar på en smal, smal kant. Det gäller att hålla sig kvar på den kanten. Annars är man borta. Räknas inte. Gills inte. Trots mängder av träningstimmar och försakade familjesammankomster.
Ferry gestaltar målande hur han slits mellan familjen och det liv han måste leva för att prestera på topp. Barn på dagis och snoriga näsor blir ett mycket större bekymmer i dessa sammanhang än för en "vanlig" förvärvsarbetande människa.
Det som intresserade mig minst i boken var Björns stora intresse för skog och skogsekonomi, något som tar upp mycket av hans tankevärld i perioder. Och det är ju bra att någon intresserar sig för och förvaltar den biten av vår norrländska natur!
 
 
 
 
Boken är läsvärd, om än jag hade valt att ta bort vissa delar som inte direkt tillför något mer än ett höjt ögonbryn.