bokfloden.blogg.se

2015-05-25
13:40:39

Jag njuter så länge jag varar, Erik Ståhl

Jag gick på Eriks föreläsning i april. Den var omvälvande, tankeväckande och stärkande. Vilken kraft en människa kan uppbåda. 
Så igår, av en slump, såg jag hans bok i bokhyllan. Jag började läsa och släppte den inte förrän jag läst sista meningen.
Det är inget litterärt mästerverk. Men innehållet - tankeväckande, rörande och starkt.
 
Erik föddes med en ovanlig sjukdom - Wiskott Aldirch Syndrome. Det innebär, kortfattat, att det mesta som kan krånga i kroppen gör det. Det som ställer till det mest är ständiga smärtor och blödningar.
Infektionskänslighet gör att Erik inte bör vistas i stora folksamlingar, sa han då han föreläste för oss (vi var flera 100 personer). Det är en rätt bra sammanfattning av hur Erik tacklar sjukdomen. Han är inte sin sjukdom. Han låter den inte bestämma mer än nödvändigt. För Erik är det extra tydligt att livet är här och nu. Han vet inte om han vaknar imorgon. 
Det gör ingen av oss. Men vi tar det ofta för givet.
Har du möjlighet att lyssna på Erik - ta chansen! 
För mig blev bilden mer komplett då jag läst boken. Men föreläsningen var ren underhållning, om än där fanns mycket allvar och även tragedi.
Gå in på Eriks hemsida, lyssna på intervjun som finns där. Läs bloggen och läs boken.
Och framför allt - våga bli blodgivare! 
2015-05-11
16:36:57

Avdelning 73, Sofie Sarenbrant

Milde tid, vilken bra story!
Jag sitter här och känner mig omskakad efter att ha lyssnat till sista raden i Sofie Sarenbrants bok.
 
Emma Sköld vaknar på intensivvårdsavdelningen efter en ridolycka. Hon har legat i koma i 6 månader. Under tiden har hennes sambo (Kristoffer) involverat sin före detta tjej (Hillevi) som barnvakt till hans och Emmas dotter som föddes några veckor innan olyckan. Hillevi har upplevt en dramatisk förlust av ett barn och ser en chans i att äntligen få vara mamma då hon umgås med Emmas och Kristoffers dotter. 
Men då Emma vaknar, förändras förutsättningarna för att Hillevi ska få fortsätta leka mamma. 
Jag trodde att jag på ett rätt tidigt stadium hade förvecklingarna och sammanhangen klara för mig. Inte då.
Eftersom jag lyssnade på denna som ljudbok var det extra dramatiskt på slutet. "Det kommer väl ett kapitel till, säg att det gör det annars blir jag galen!" var känslan. Och om en författare lyckas få sina läsare att hålla andan i väntan på om det kommer ett, bara ett, kapitel ytterligare, då har hon sannerligen lyckats med sitt arbete.
 
Toppbetyg till Sofie Sarenbrant!
 
 
2015-05-04
20:43:30

Havrefarsan, Leffe Delo

En bok om hästar och tonårstjejer? 
NEJ! Vänta! 
Det är inte hästar som är den centrala i den här romanen, vilket man till en början kan tro.
Leffe Delo ägnar många rader åt målande beskrivningar av stallvistelser, vad som är fram och bak på en häst samt hur en obstinat och hormonell tonåring, med extra allt, är svår att motivera till att både sköta skolan och ridningen. Det där med att man inte kan få båda utan måste sköta det ena för att få det andra. Hur många chanser kan man få egentligen?
Nej, den här boken handlar om något annat. Det tar ett tag innan jag förstår det. Boken handlar om kärlek. Den handlar om den villkorslösa kärleken mellan en far och hans barn. Hur den ibland är enkelriktad och då alltid från förälderns sida. Den handlar om komplikationer i livet och hur dessa ger ringar på vattnet och den som säger "gilla läget" åker på en fet smäll. Mentalt i alla fall. Leffe slåss inte. Men han har god lust ibland. Och jag förstår honom.
Hur många motgångar orkar man med då man samtidigt ska styra upp andras motgångar? Om man dessutom råkar träffa sitt livs kärlek mitt i alltihop utan förvarning. Ska kärleken palla trycket? 
 
Ja, jag var lite skeptisk till en början men det var en övergående inställning.
Boken handlar om livet. Om kärlek. Om vad som i grund och botten betyder något i slutänden. Hopp och förtvivlan. Jag tror nästan att den avhandlar mer än Leffe Delo från början hade för avsikt.
 
Läs den!