bokfloden.blogg.se

2016-10-26
09:20:08

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, Tom Malmquist

Jag var där,
Jag stod i dörren till vårdsalen på IVA och i korridoren utanför.
Jag var mitt i kaoset.
 
Tom Malmquists bok drog in mig i en känslomässig tornado från första sidan. "Vad händer" ville jag skrika. Det gick inte att sluta läsa, samtidigt som man egetligen inte ville att det skulle fortsätta.
 
Efter att Toms gravida sambo Karin plötsligt insjuknar i något som verkar vara en kraftig influensa och innan någon riktigt hinner med är Karin dödssjuk och får diagnosen leukemi. I Karins mage ligger ett barn som ännu inte ska födas. Barnet måste ut och Karin måste inleda en aggressiv behandling samtidigt som hennes kropp är väldigt svag och alla organs funktioner sviktar.
 
Det är en bok om kris, kaos och förlust. Det handlar om hur komplicerade relationer inte blir mindre komplicerade då livet ställs på sin spets. Det handlar om den avgrundsdjupa sorgen som det inte finns plats för då man har ett spädbarn på sin arm och precis förlorat den älskade man skaffat barnet tillsammans med.
Boken ger också en tankeställare vad gäller det rent jurudiska i den hemska situationen. Som om det inte var nog med förlusten av Karin - barnet blir stämplat som föräldralöst eftersom Tom och Karin inte var gifta.
 
Det är en sån där bok som får en att fundera över hur mycket en människa kan klara av egentligen. Det står klart att man klarar med än man vet om. Många tankar väcks och känslor rörs om.
 
Man vill helst inte lägga boken ifrån sig utan bara vända blad efter blad. 
 
Intervju med Tom i Vi läser.
 
 
2016-10-12
13:54:27

Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd, Annika Lantz

Medan Annika läser sina efterord påbörjar jag recensionen av boken.
Det här är en bok man ska LYSSNA på om man har möjlighet. Detta eftersom Annika själv läser boken och det ger en extra tyngd och gnista till innehållet.
 
Annika skulle skriva en bok om att åldras med värdighet. Under skrivandet fick hon en cancerdiganos och skrivandet fick ett annat fokus.
 
Med ogenerad öppenhet och generös detaljrikedom tar Annika oss med in till gynekologen, CT-kameror och strålbehandlings-salar.
 
Jag imponeras av Annikas förmåga att med glimten i ögat beskriva något som uppenbart varit den värsta tiden i hennes liv. Dödsångest och så mycket väntan på besked. Behandlingar som ger vidriga biverkningar och får henne att känna sig mer död än levande mellan varven. Väntan och väntan igen. Väntan på besked. En hel del egna tankar under denna väntan, under varje väntan.
Det står också klart att Annika, likt mig själv i mångt och mycket, använder humorn som vapen. Varför ska man vara mer allvarlig än stunden kräver? Inte så det blir osmakligt, hon driver ju med sig själv. Det är förmodligen inte uppskattat om samma infallsvinkel kommer från någon annan i det läget. 
 
Det var svårt för mig att släppa boken då jag passerat halva lyssningstiden. Jag kom in efter en promenad under vilken jag lyssnat på och fortsatte resten av kvällen med lurarna i öronen. 
 
En helt klart läsvärd bok. Fast lyssna helst. Annars riskerar man att missa nyanser som inläsningen ger.