bokfloden.blogg.se

2017-07-16
13:25:47

Cancerland - tur & retur, Karin Wahlberg

Jag väntade på den tredje delen i sjukhusserien "Lasarettet" av Karin Wahlberg. Tillslut mailade jag förlaget och frågade när den kan tänkas komma och fick ett lite svävande svar om att den nog kommer "till hösten". Då var det ännu inte känt att Karin Wahlberg fått ändtarmscancer. Inte heller att det var detta hennes nästa bok skulle handla om. 
Sedan föll det i glömska och då jag efter min disputation äntligen kunde återuppta bokslukandet var Cancerland - tur & retur en av de första böcker jag satte tänderna i.
Jag är utbildad sjuksköterska och forskningssjuksköterska. Jag har mött många svårt sjuka människor i mitt arbete och har också sett baksidan av att vårdpersonal anser att ett draperi = sekretess-skydd och integritetsdito. 
Karin sätter ord på allt det jag upplevt i vården. Både positiva och negativa situationer som uppstår dagligen. Hur okänslga medpatienter kan bli en plåga och hur en empatisk sänggranne kan komma att bli en vän. 
Karins bok beskriver allt från hur det var svårt att faktiskt få en diagnos - det är väl inte ovanligt att man blöder, det är väl hemorrojder - till hur det är att "bli" patient, att som vårdare plötsligt befinna sig på andra sidan och se det ur det perspektivet.
 
Karin Wahlbergs bok är så bra att den borde ingå i kurslitteratur på både undersköterskeutbildningen, sköterskeprogrammet och läkarprogrammet. De som redan jobbar i vården rekommenderas också läsa den. Den är underlag för diskussion och sätter fingret på sådant vi många gånger blir blinda för i vårt bemötande av patienter.
 
Boken förtjänar en vandring genom vårdens korridorer. Patienter med liknande erfarenheter som Karins kan säkerligen känna igen sig i de luckor som uppstår i efterförloppet av den här cancerformen - en av de vanligaste typerna, som vi inte pratar om. För Karin tar upp även detta - det finns "fin" och "ful" cancer. Ändtarmscancer är ful. Makalöst! 
 
Jag vill inte skriva sönder boken utan rekommenderar alla som på ett eller annat sätt har någon form av vårdarbete att läsa den. Nu!
 
 
2016-12-13
15:22:40

Glöm mig, Alex Schulman

I sin bok Glöm mig, skriver Alex Schulman omväxlande i dåtid och omväxlande i nutid om hur det varit att leva med en alkoholiserad mamma. Han beskriver det tydliga mönstret av skuld och skam hos dem som lever runt den alkoholiserade personen. Hur de ömsom skyddar, ömsom hatar. Hur den alkoholiserade personens narcissistiska drag förstärks och de näst intill löjliga graniosa utspelen som kommer med jämna mellanrum.
Den lille pojken som håller ordning på mammas flaskor. Bedömer innehållet, hittar och gömmer tomflaskor. I vuxen ålder går ut på krogen och dricker med sin mamma - de umgicks ju i alla fall.
Det är beklämmande att läsa om barnets lojalitet och hur manipulativ den beroende människan är. 
 
 
2016-10-12
13:54:27

Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd, Annika Lantz

Medan Annika läser sina efterord påbörjar jag recensionen av boken.
Det här är en bok man ska LYSSNA på om man har möjlighet. Detta eftersom Annika själv läser boken och det ger en extra tyngd och gnista till innehållet.
 
Annika skulle skriva en bok om att åldras med värdighet. Under skrivandet fick hon en cancerdiganos och skrivandet fick ett annat fokus.
 
Med ogenerad öppenhet och generös detaljrikedom tar Annika oss med in till gynekologen, CT-kameror och strålbehandlings-salar.
 
Jag imponeras av Annikas förmåga att med glimten i ögat beskriva något som uppenbart varit den värsta tiden i hennes liv. Dödsångest och så mycket väntan på besked. Behandlingar som ger vidriga biverkningar och får henne att känna sig mer död än levande mellan varven. Väntan och väntan igen. Väntan på besked. En hel del egna tankar under denna väntan, under varje väntan.
Det står också klart att Annika, likt mig själv i mångt och mycket, använder humorn som vapen. Varför ska man vara mer allvarlig än stunden kräver? Inte så det blir osmakligt, hon driver ju med sig själv. Det är förmodligen inte uppskattat om samma infallsvinkel kommer från någon annan i det läget. 
 
Det var svårt för mig att släppa boken då jag passerat halva lyssningstiden. Jag kom in efter en promenad under vilken jag lyssnat på och fortsatte resten av kvällen med lurarna i öronen. 
 
En helt klart läsvärd bok. Fast lyssna helst. Annars riskerar man att missa nyanser som inläsningen ger.