bokfloden.blogg.se

2018-09-01
16:03:00

Hur jag lärde mig förstå världen; Fanny Härgestam, Hans Rosling

Text från förlaget Natur och Kultur:
 
 

Det var fakta som hjälpte honom att förklara hur världen fungerar. Men det var nyfikenhet och engagemang som gjorde Hans Rosling till vår tids mest folkkära forskare.

Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings egen berättelse om hur en ung man från enkla omständigheter kunde använda vetenskapen för att ta sig ut i världen och förklara den på nytt. Han skriver öppet och personligt om sitt liv och sina svåraste beslut - oavsett om de fattades på akutmottagningen i Moçambique, med makthavarna i Davos eller i den egna familjevardagen.

"Det här är en bok som innehåller ytterst få siffror. Istället handlar den om möten med människor som öppnat mina ögon." - Hans Rosling

----

Den här boken är inte enkel att skriva om. 

Den är väldigt bra skriven och berättad.

Hans Rosling tar oss med genom sin ungdom, sin uppväxt, sina första kliv ut i världen utanför Sverige.

Genom sina möten med andra människor och andra kulturen bygger Rosling upp en förståelse. Han ser sammanhang, han ser fakta, han nyttjar dem för att på bästa sätt hjälpa och underlätta. Det är inte enkelt alla gånger. 

Jag har länge fashinerats av Hans Rosling. Över hans idoga envishet, faktakunskaper och hur han på enkla sätt (det här är nyckeln till att utbilda!) förmedlar svåra fakta och gör dem fullt begripliga. 

Nätet besitter många klipp där Rosling med enkla redskap reder ut, sätter saker i rätt fack, visar rätt förhållanden (proportioner) och landsätter svar på frågor som många räds att ens fundera över.

När jag skriver om boken känner jag att det egentligen bara finns ett att säga om den: Läs den!

 

 

 

 

 

2018-09-01
15:49:53

Mikael Persbrandt: Så som jag minns det, Carl-Johan Vallgren

Text från Albert Bonniers förlags hemsida:
 
"Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit."  

I Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag. 

En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen. 
 
----
Ja, att det handlar om ett inte helt okomplicerat liv förstår man bara om man råkat läsa kvällspressen eller liknande källor som gärna rapporterar om kända människors privatliv.
Mikael Persbrandt berättar om sina problem med alkohol och droger och skräder inte orden. Det är många återfall. Många svek. Många lögner. Många misärer.
Det jag fastnar för i boken är annars hans ogenerade beskrivning av människor som funnits runt honom. Framför allt i arbetslivet. Hur den, den och den var (är) riktiga skitstövlar som sagt si och som sagt så. 
Jag har lite svårt att bestämma mig för nyhetsvärdet i dessa avslöjanden. Den egentliga sanningshalten är också något som nuddar tanken, men det är mindre intressant då vi vet att varje människas upplevelse är det den är. Att sedan det hårda livet - ångesten, alkoholen och drogerna - kan spela in i den bild man skapar sig är ju en annan sida av myntet.
 
Persbrandt sticker i alla fall inte under stol med att han under många år försummat både sin stora kärlek och sina barn, och istället valt att fly livet med berusningsmedel. Något av en djävul på ena axeln som väger tungt och drar ner en så snart man visar minsta svaghet.
 
Boken ger en bra bild av hur det kan vara att leva med en beroendeproblematik. Det är egentligen det som gör den mest läsvärd. En viss förståelse för hur komplext och samtidigt väldigt enkelt och rått det kan vara.
 
Kan inte betygsätta den. Vem ska sätta betyg på en annan människas berättelse om sitt liv?
 

 
2017-07-16
13:25:47

Cancerland - tur & retur, Karin Wahlberg

Jag väntade på den tredje delen i sjukhusserien "Lasarettet" av Karin Wahlberg. Tillslut mailade jag förlaget och frågade när den kan tänkas komma och fick ett lite svävande svar om att den nog kommer "till hösten". Då var det ännu inte känt att Karin Wahlberg fått ändtarmscancer. Inte heller att det var detta hennes nästa bok skulle handla om. 
Sedan föll det i glömska och då jag efter min disputation äntligen kunde återuppta bokslukandet var Cancerland - tur & retur en av de första böcker jag satte tänderna i.
Jag är utbildad sjuksköterska och forskningssjuksköterska. Jag har mött många svårt sjuka människor i mitt arbete och har också sett baksidan av att vårdpersonal anser att ett draperi = sekretess-skydd och integritetsdito. 
Karin sätter ord på allt det jag upplevt i vården. Både positiva och negativa situationer som uppstår dagligen. Hur okänslga medpatienter kan bli en plåga och hur en empatisk sänggranne kan komma att bli en vän. 
Karins bok beskriver allt från hur det var svårt att faktiskt få en diagnos - det är väl inte ovanligt att man blöder, det är väl hemorrojder - till hur det är att "bli" patient, att som vårdare plötsligt befinna sig på andra sidan och se det ur det perspektivet.
 
Karin Wahlbergs bok är så bra att den borde ingå i kurslitteratur på både undersköterskeutbildningen, sköterskeprogrammet och läkarprogrammet. De som redan jobbar i vården rekommenderas också läsa den. Den är underlag för diskussion och sätter fingret på sådant vi många gånger blir blinda för i vårt bemötande av patienter.
 
Boken förtjänar en vandring genom vårdens korridorer. Patienter med liknande erfarenheter som Karins kan säkerligen känna igen sig i de luckor som uppstår i efterförloppet av den här cancerformen - en av de vanligaste typerna, som vi inte pratar om. För Karin tar upp även detta - det finns "fin" och "ful" cancer. Ändtarmscancer är ful. Makalöst! 
 
Jag vill inte skriva sönder boken utan rekommenderar alla som på ett eller annat sätt har någon form av vårdarbete att läsa den. Nu!