bokfloden.blogg.se

2016-12-15
11:37:00

Jag ska egentligen inte jobba här, Sara Beischer

Efter att ha läst "Mamma är bara lite trött" av Sara Beischer dök jag genast in i nästa bok av samma författare, med förhoppningen om en lika nära upplevelse.
Jag blev inte besviken. 
Sara Beischer har en förmåga att släppa in läsaren under skinnet på karaktärerna. Här har vi Moa, 19 år, nyss flyttat till Stockholm. Moa ska bli skådespelare. Moa vill komma in på scenskolan.
Men vad ska man göra? Man måste ju försörja sig på något vis.
Moa börjar jobba på ett sjukhem. Utan någon som helst förkunskap och hyfsat oförstörd kastas hon in bland kiss, bajs, döden och själsliga lidanden. Men inte bara det. Hon får nya infallsvinklar efter hand. 
 
Det här är en på många vis varm bok. Den är samtidigt vardagsnära och realistisk på ett sätt som tilltalar mig.
Även denna lyssnade jag på som ljudbok, inläst av Kerstin Andersson. Det var svårt att lägga den ifrån sig. Utan att ha något hiskeligt tempo gör den att man vill veta mer, mer och mer.
 
Jag hoppas få se fler böcker av Sara Beischer och ska definitivt läsa de tidigare som jag ännu inte hunnit med.
Frågan jag ställer mig ännu en gång är: Varför har jag inte hört ropen skalla om denna skrivande kvinna?
 
 
2016-10-26
09:20:08

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, Tom Malmquist

Jag var där,
Jag stod i dörren till vårdsalen på IVA och i korridoren utanför.
Jag var mitt i kaoset.
 
Tom Malmquists bok drog in mig i en känslomässig tornado från första sidan. "Vad händer" ville jag skrika. Det gick inte att sluta läsa, samtidigt som man egetligen inte ville att det skulle fortsätta.
 
Efter att Toms gravida sambo Karin plötsligt insjuknar i något som verkar vara en kraftig influensa och innan någon riktigt hinner med är Karin dödssjuk och får diagnosen leukemi. I Karins mage ligger ett barn som ännu inte ska födas. Barnet måste ut och Karin måste inleda en aggressiv behandling samtidigt som hennes kropp är väldigt svag och alla organs funktioner sviktar.
 
Det är en bok om kris, kaos och förlust. Det handlar om hur komplicerade relationer inte blir mindre komplicerade då livet ställs på sin spets. Det handlar om den avgrundsdjupa sorgen som det inte finns plats för då man har ett spädbarn på sin arm och precis förlorat den älskade man skaffat barnet tillsammans med.
Boken ger också en tankeställare vad gäller det rent jurudiska i den hemska situationen. Som om det inte var nog med förlusten av Karin - barnet blir stämplat som föräldralöst eftersom Tom och Karin inte var gifta.
 
Det är en sån där bok som får en att fundera över hur mycket en människa kan klara av egentligen. Det står klart att man klarar med än man vet om. Många tankar väcks och känslor rörs om.
 
Man vill helst inte lägga boken ifrån sig utan bara vända blad efter blad. 
 
Intervju med Tom i Vi läser.
 
 
2016-09-25
12:23:36

Jag vet allt det här (en internmedicinsk roman), Annika Paldanius

Debutanten Annika Paldanius skriver om Hanna, en läkarstudent mitt uppe i studier och studentliv. Paldanius skriver om Hannas tankar, i jag-form, och känslan man får är rätt krass och avskalad. Där finns också en nerv men uttryckssättet i texten är huvudsakligen konstaterande och iakttagande.
Boken förmedlar inte feel-good utan snarare en känsla av vilsenhet och svårighet. Hur livet ger så många frågor och skapar situationer som är svåra att göra "rätt" i. 
För högpresterande tjejer (eller amasoner som Hanna liknar sig och sina kompisar vid) är det en kamp på många sätt. Höga krav på att passa in, vara rätt, göra rätt, prestera. Det skrivs inte så ofta rätt ut men det finns där mellanr raderna.
 
Den här boken var den första boken jag valde i min nyfunna bokcirkel "Picket och pocket". 
Vid cirkelträffen idag fick boken ett medelbetyg på 3,5 (skala 1-5). Några av oss var kluvna till vad vi tyckte om den medan andra tyckte om den rakt av. Med det som grund blev diskussionerna intressanta.
 
Jag vet inte riktigt vem jag skulle rekommendera boken till. Den hamnar lite mellan stolarna i min värld. Jag är förbi studenttiden och inne i arbetslivet. Samtidigt kan jag dra flera paralleller till mitt arbete i vården. En läkarstudent skulle mest troligt vara den som får ut mest av boken i form av igenkänning men även yngre vuxna som är i samma stadie i livet. Eller som passerat stadiet men kan få ut någon slags nostalgisk känsla av igenkännande.