bokfloden.blogg.se

2017-07-19
18:59:00

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre, Fredrik Backman.

***Hur som helst går min del av alla royalties till Hjärnfondenen insamlingsstiftelse till förmån för forskning om hjärnans sjukdomar. Så om man ”tankar ner” boken eller vad ni ungdomar nu håller på med nuförtiden så får man väldigt gärna, om möjlighet föreligger, komplettera med en liten donation till Hjärnfonden på bankgiro 901-12 55. Om man inte har tankat ner något får man gärna göra en donation till Hjärnfonden ändå.”*** 
 
Det var citatet ovan på Fredrik Backmans instagram som fick mig att köpa boken. Egentligen hade det räckt med Fredrik Backman som författare, men just detta fick mig att inte ens fundera.
 
Jag lyssnade på Och varje morgon blir vägen hem längre och längre som ljudbok. Torsten Wahlund som uppläsare förhöjde boken ytterligare.
Det är en varm berättelse, fylld av kärlek. Samtalen mellan en pojke och hans farfar. Farfar som drabbats av demens förändras och minnena blir annorlunda, likaså samtalen.
 
Det är en fin bok. En bok att ge bort i present till rätt person, men också att köpa bara till sig själv och känna att den gör nytta i fler led än ett.
 
 
Fredrik Backmans hemsida hittar man här.
 
 
Boken finns hos Storytel, på Bokus och Adlibris.
Den går även att köpa på Bokförlaget Forums hemsida.
 
 
2014-12-30
14:21:00

Britt-Marie var här, Fredrik Backman

Ja sannerligen var hon här. Britt-Marie. 
Britt-Marie med det kantiga och tillknäppta sättet. Britt-Marie som minsann vet vad som är rätt och fel och som minsann vet i vilken ordning man ska ha bestick i lådan om man är en normalt funtad människa.
Britt-Marie kunde vara syster till Ove. Så är förmodligen inte fallet.
Britt-Marie har ingenting med Ove att göra. Britt-Marie befinner sig i själva verket i sitt livs största, och förmodligen mest nyttiga, kris. Hela sitt liv, fram till nu, har hon levt för sin man. För att behaga sin man. Det har inte direkt mottagits med några översvallande ovationer från makens sida.
I 40 års tid har Britt-Marie arbetat som hemmafru. Det är den merit hon anger då hon kliver in på arbetsförmedlingen och formligen slår klorna i sin handläggare.
Britt-Marie är en behärskad kvinna. Hon "skriker på insidan" när hon blir upprörd och med den frenesi hon knyter sina nävar i samma veva torde hennes handstyrka vara av det kraftigare slaget.
 
 
 
Fredrik Backman gör det igen. Underhåller. Bara det sätt han formulerar sig på gör att han har fångat mig från sidan ett. Mitt första skratt låter inte vänta på sig och efter detta stycke måste jag väcka maken för att få läsa högt: "Flickan betraktar skrivbordsytan, som ser ut som om små barn försökt äta potatis från den. Med högafflar. I mörker."
Sedan bara fortsätter det. Britt-Marie hamnar i en salig röra. I ett mycket litet samhälle. Man skulle förmodligen kunna kalla omgivningen för något missanpassad om man inte skrapade på ytan och lärde känna dem. Britt-Marie städar, skriker på insidan, sorterar bestick och plötsligt är hon fotbollstränare. En något oväntad karriär. Ungefär det sista man hade förväntat sig. Säkerligen hade även Britt-Marie själv inte alls kunnat föreställa sig livet som det utformas på den nya orten. Plötsligt lever Britt-Marie mer än hon gjort de senaste 40 åren. Motvilligt men dock.
 
Det är en kärleksfull bok. En bok om relationer, om att tänka utanför sin invanda "box" och om mellanmänsklig omtanke på ibland lite fumliga vis.
Det enda jag inte riktigt får ut något av är själva fotbollsdelarna. Med det i vetskap att författaren är en inbiten fotbollsentusiast låter jag det vara förlåtet eftersom resten av boken i sin helhet på många sätt väger upp och gör den helt klart läsvärd. Det är inte Ove. Det är Britt-Marie. Men gillade man Ove... ja då är man såld efter första sidan i den här bladvändaren!
 
 
2013-11-03
12:21:41

Saker min son behöver veta om världen, Fredrik Backman

Att man inte ska säga till BVC-sköterskan att man dresserar sitt barn, att man spottar på servetten och inte direkt på barnet då plötslig fläck ska saneras och hur en plastgitsffrfaffen möter sin slutdestination mitt i natten.
Sånt och mycket mer handlar den hör boken om.
Men saken är den. När Fredrik Backman skriver, om en så simpel sak som hur pass hårt en baconskiva ska stekas, får han det att bli ljuvlig prosa. Detta på ett alldeles eget sätt. Den säregna och helt underbara stil, på vilken Backman uttrycker frustration, skam, humor och allt annat i en människas känsloregister gör det omöjligt att inte bara vilja ha MER.
En sann språkkonstnär i nivå med Tage Danielsson, fast med ett helt annat uttryckssätt. Jag har aldrig mött något liknande och ser nu fram emot nästa bok. Skynda dig Backman!!