bokfloden.blogg.se

2017-08-11
13:07:45

Just nu är jag här, Isabelle Ståhl

Naken och sårbart.
Elise går en krokig väg genom livet. Eller ojämn kanske man ska kalla den. Egentligen känns det mest som att hon rör sig i det nedre skiktet om man ska dela upp livet i horisontella skikt utifrån hur bra man trivs och hur harmoniskt man lever.
 
Elise är ångestfylld, rädd för många saker och verkar ha en social fobi. Det slinker ner en Stilnoct eller Sobril både nu och då. Inte sällan tillsammans med alkohol. Samtidigt är det som att Elise säger sådant många andra bara vågar tänka. 
 
I mina ögon lever Elise en destruktiv tillvaro. Hon vet egentligen inte vad hon vill, vad hon tycker och vad hon känner. Hon dejtar via Tinder, gärna sent och helt oplanerat efter en kväll på krogen. Väldigt osentimentalt och gärna genom att dela en stilnoct. Domnar bort, vaknar, går hem. 
 
Elise suktar från kapitel ett efter Viktor, som läser samma kurs som henne på Universitetet. Viktor verkar inte så intresserad till en början. Skulle en relation med Viktor vara lösningen för Elise?
 
Boken är som sagt naken och jag känner ångesten mellan raderna. Jag tycker synd om flera av de inblandade, om Elise som på många sätt flyr livet och om hennes omgivning som verkligen försöker förstå henne och vill vara med henne.
 
Var boken bra? Jag vet inte. Den gav ett begär av att läsa en sida till, och en till...
Jag tycker att den skulle passa mycket bra som diskussionsunderlag i olika sammanhang. 
 
 
2017-07-19
18:59:00

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre, Fredrik Backman.

***Hur som helst går min del av alla royalties till Hjärnfondenen insamlingsstiftelse till förmån för forskning om hjärnans sjukdomar. Så om man ”tankar ner” boken eller vad ni ungdomar nu håller på med nuförtiden så får man väldigt gärna, om möjlighet föreligger, komplettera med en liten donation till Hjärnfonden på bankgiro 901-12 55. Om man inte har tankat ner något får man gärna göra en donation till Hjärnfonden ändå.”*** 
 
Det var citatet ovan på Fredrik Backmans instagram som fick mig att köpa boken. Egentligen hade det räckt med Fredrik Backman som författare, men just detta fick mig att inte ens fundera.
 
Jag lyssnade på Och varje morgon blir vägen hem längre och längre som ljudbok. Torsten Wahlund som uppläsare förhöjde boken ytterligare.
Det är en varm berättelse, fylld av kärlek. Samtalen mellan en pojke och hans farfar. Farfar som drabbats av demens förändras och minnena blir annorlunda, likaså samtalen.
 
Det är en fin bok. En bok att ge bort i present till rätt person, men också att köpa bara till sig själv och känna att den gör nytta i fler led än ett.
 
 
Fredrik Backmans hemsida hittar man här.
 
 
Boken finns hos Storytel, på Bokus och Adlibris.
Den går även att köpa på Bokförlaget Forums hemsida.
 
 
2016-12-15
11:37:00

Jag ska egentligen inte jobba här, Sara Beischer

Efter att ha läst "Mamma är bara lite trött" av Sara Beischer dök jag genast in i nästa bok av samma författare, med förhoppningen om en lika nära upplevelse.
Jag blev inte besviken. 
Sara Beischer har en förmåga att släppa in läsaren under skinnet på karaktärerna. Här har vi Moa, 19 år, nyss flyttat till Stockholm. Moa ska bli skådespelare. Moa vill komma in på scenskolan.
Men vad ska man göra? Man måste ju försörja sig på något vis.
Moa börjar jobba på ett sjukhem. Utan någon som helst förkunskap och hyfsat oförstörd kastas hon in bland kiss, bajs, döden och själsliga lidanden. Men inte bara det. Hon får nya infallsvinklar efter hand. 
 
Det här är en på många vis varm bok. Den är samtidigt vardagsnära och realistisk på ett sätt som tilltalar mig.
Även denna lyssnade jag på som ljudbok, inläst av Kerstin Andersson. Det var svårt att lägga den ifrån sig. Utan att ha något hiskeligt tempo gör den att man vill veta mer, mer och mer.
 
Jag hoppas få se fler böcker av Sara Beischer och ska definitivt läsa de tidigare som jag ännu inte hunnit med.
Frågan jag ställer mig ännu en gång är: Varför har jag inte hört ropen skalla om denna skrivande kvinna?