bokfloden.blogg.se

2015-01-11
16:16:38

Ferry Tales, Björn Ferry

Det var med förutfattad mening jag öppnade Björn Ferrys bok.
Dels hade jag läst de första recensionerna och dels hade jag hört ett par andra uttrycka sin skepsism efter att ha påbörjat boken.
Och visst. Där finns en del som får mig att lyfta både ena och andra ögonbrynet. En undran över varför man tar med vissa delar i boken. Men då får man gå tillbaka till titeln och underrubriken "Inte så förbannat tillrättalagt".
Kanske speglar det Ferry mer än vi förstår. Han har roat oss många gånger i intervjuer med sin frispråkighet. En av mina favoriter är "Carl-Johan åkte ju som en röv" (minns inte år och tävling, bara frasen). Det var oftast befriande att höra Björn Ferry prata. Inte så där medietränat och automatiserat. Vägrar ledas in i någon jargong som inte är han.
Men det boken ger är en djup inblick i den elitidrottande världen. Den som någonsin tvivlat på det slit dessa idrottare utför ska läsa varenda rad i boken. Kiss-och-bajs-humorn till trots. Det är en omänsklig mängd träning och en livsstil som gör att idrottaren hela tiden balanserar på en smal, smal kant. Det gäller att hålla sig kvar på den kanten. Annars är man borta. Räknas inte. Gills inte. Trots mängder av träningstimmar och försakade familjesammankomster.
Ferry gestaltar målande hur han slits mellan familjen och det liv han måste leva för att prestera på topp. Barn på dagis och snoriga näsor blir ett mycket större bekymmer i dessa sammanhang än för en "vanlig" förvärvsarbetande människa.
Det som intresserade mig minst i boken var Björns stora intresse för skog och skogsekonomi, något som tar upp mycket av hans tankevärld i perioder. Och det är ju bra att någon intresserar sig för och förvaltar den biten av vår norrländska natur!
 
 
 
 
Boken är läsvärd, om än jag hade valt att ta bort vissa delar som inte direkt tillför något mer än ett höjt ögonbryn.
2014-09-29
11:34:14

Jag vill ju bara vara fri: en bok om Lena Nyman, Annika Persson

 
Lena Nyman lämnade 17 kassar fulla med anteckningsböcker efter sig, när hon dog 2011. Med dessa som grund och kompletterande infomration från människor som levt nära Lena, har Annika Persson skrivit den biografi Lena själv aldrig skrev.
Liksom Lena som person, är boken spretig. Kronologin finns där men det är rörigt. Känslan är rörig. Lena var rörig. Men samtidigt knivskarp. 
Att sammanfatta ett liv på några hundra sidor är en omöjlighet. Det vi ser är fragment av liv. På ett ställe skriver Annika att Lena skrev då hon vara upprörd och orolig. Därav spretigheten skulle jag tro.
Det som slår mig är att Lena Nyman gjort så mycket mer än man som medelsvensson sett. Stora uppsättningar på dramaten där hennes rolltolkningar fått storslagna recensioner.
Jag upplever att boken efter ett tag upprepar sig. Självmedicinering, nya karlar och oroligheter är mönstret som upprepar sig.
Det är en bok värd att läsas, men ingenting jag skulle rekommendera i första hand om någon vill ha ett lästips.