bokfloden.blogg.se

2015-01-11
16:16:38

Ferry Tales, Björn Ferry

Det var med förutfattad mening jag öppnade Björn Ferrys bok.
Dels hade jag läst de första recensionerna och dels hade jag hört ett par andra uttrycka sin skepsism efter att ha påbörjat boken.
Och visst. Där finns en del som får mig att lyfta både ena och andra ögonbrynet. En undran över varför man tar med vissa delar i boken. Men då får man gå tillbaka till titeln och underrubriken "Inte så förbannat tillrättalagt".
Kanske speglar det Ferry mer än vi förstår. Han har roat oss många gånger i intervjuer med sin frispråkighet. En av mina favoriter är "Carl-Johan åkte ju som en röv" (minns inte år och tävling, bara frasen). Det var oftast befriande att höra Björn Ferry prata. Inte så där medietränat och automatiserat. Vägrar ledas in i någon jargong som inte är han.
Men det boken ger är en djup inblick i den elitidrottande världen. Den som någonsin tvivlat på det slit dessa idrottare utför ska läsa varenda rad i boken. Kiss-och-bajs-humorn till trots. Det är en omänsklig mängd träning och en livsstil som gör att idrottaren hela tiden balanserar på en smal, smal kant. Det gäller att hålla sig kvar på den kanten. Annars är man borta. Räknas inte. Gills inte. Trots mängder av träningstimmar och försakade familjesammankomster.
Ferry gestaltar målande hur han slits mellan familjen och det liv han måste leva för att prestera på topp. Barn på dagis och snoriga näsor blir ett mycket större bekymmer i dessa sammanhang än för en "vanlig" förvärvsarbetande människa.
Det som intresserade mig minst i boken var Björns stora intresse för skog och skogsekonomi, något som tar upp mycket av hans tankevärld i perioder. Och det är ju bra att någon intresserar sig för och förvaltar den biten av vår norrländska natur!
 
 
 
 
Boken är läsvärd, om än jag hade valt att ta bort vissa delar som inte direkt tillför något mer än ett höjt ögonbryn.
2013-09-01
14:29:35

STOPP ETT TAG

Det rasar in inlägg i bloggen.
 
Det är för att jag går igenom min bokskatt, den lästa, och kommer att göra det framöver varvat med nylästa böcker. Bland annat har jag varit "sist på bollen" med Jo Nesbö serie om Harry Hole. Som den deckarälskare jag är, insåg jag plötsligt att OM jag gillar Nesbös böcker, något jag fått för mig att jag nog inte skulle göra, har jag ett tiotal olästa böcker framför mig att plöja under hösten och vintern. Mycket tilltalande tanke! Olästa böcker får mig som bekant att känna mig rik och lycklig. :)
 
Jag har hunnit med halva när plötsligt Fredrik Backmans senaste, ännu ej släppta, bok ramlade ner i brevlådan som recensionsexpemplar eftersom en bekant och också bokbloggare fick dubbletter. Tusen tack Ebba!. Jag kunde inte hålla mig! Nesbö fick vackert vänta medan jag nu vräker mig över Backmans "Min mormor hälsar och säger förlåt". Första kontakten med Backman, bortsett från hans underbara blogginlägg, var boken om "En man som heter Ove". Eftersom den förtjänar ett helt eget inlägg ska jag inte vidare gå in på den här annat än att den ligger som grund för mitt beteende när nästa bok, mycket lägligt anlände.
 
Med andra ord kommer det att dyka upp recensioner med ojämna mellanrum och en aning mer frekvent till en början eftersom jag blandar gammalt och nytt.