bokfloden.blogg.se

2017-07-02
13:40:00

Rapport från en skurhink, Maja Ekelöf

Maja Ekelöf var städerskan som blev författare, så tillvida att hon gav ut en roman. En roman i dagboksform från åren 1967-69 där Ekelöf gestaltar en understimulerad och samtidigt överarbetad arbetande kvinnas tankar om allt från vardagsgöromål till de stora världshändelser som utspelades under den här tiden.
 
Jag tycker om boken. Den får mig att vilja läsa mer. Mer av Maja, men det finns inte mer om Maja. Det är synd. Hon har verkligen potential med sina tankar och framför allt sitt perspektiv - den ensamstående arbetande kvinnan som vänder på varenda krona samtidigt som hon läser och när en längtan efter att "skola sig" - något som uppmuntras av en lärare på skolan hon läser vid.
 
Jag har samlat det jag hittat om Maja nedan:
 
Sveriges Radio, Ann Petren läser Maja Ekelöf
 
Dagens bok avhandlar romanen
 
Sydsvenskan om boken "Brev" som sammanfattar Majas brevväxling med Tony Rosendahl
 
Rapport från en skurhink är ett stycke kvinnohistoria, ett stycke väldshistoria och känns på många plan som en spegling av den värld vi lever i idag.
 
 
 
2015-08-17
10:37:17

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

En gripande berättelse om Malika som är en romsk flicka under andra världskriget. En berättelse om hur Malika blir Miriam och judinna. Fast hon är egentligen fortfarande Malika och rom.
Hur livet som rom innebär en dubbel utsatthet och hur Miriam helatiden måste bita sig i tungan, tänka på hur hon för sig och måste göra allt för att inte avslöja sitt ursprung.
Vi träffar Miriam på hennes 85-årsdag. Ingen vet. Inte ens hennes egen familj. Vi får följa ett samtal med barnbarnet Camilla och i det samtalet får vi långa tillbakablickar till Auschwitz och Ravensbrück. Vi får följa med i godsvagnen som för kvinnorna till Ravensbrück. En godsvagn som Malika kliver in i men Miriam kliver ut ur.
 
Majgull Axelsson skriver på ett rörande och gripande sätt om en gammal kvinnas undanträngda minnen och hur de som kolsyrebubblor i ett dricksglas dalar uppåt och slutligen når ytan, en efter en.
 
Jag heter inte Miriam är inte bara en roman. Det är historia och människoöde. Det är en påminnelse om ondska och rädsla. Den innehåller även glädje och hopp. Men mörkret dominerar.
 
Rörande, gripande och mycket läsvärd.
 
 
 
 
2015-08-06
13:24:59

Samlad recension av serien om Bricken, av Vibeke Olsson

Serien består fram till idag av 4 böcker och en femte som snart är i handeln.
Den första boken, Sågverksungen, handlar om hur Bricken kommer till Sundsvallstrakten som barn i slutet av 1800-talet med sina föräldrar. Pappa är plankbärare och under de stora svältåren har de förlorat flera barn. Bricken växer upp utan syskon och är ett väldigt älskat barn.
Tidigt får hon lära sig att arbeta för att dra in pengar till hemmet. Fattigt och svårt har de det men ändå kärleksfullt.
 
Bok nummer två, Bricken på Svartvik;
Bricken har växt upp och är i bokens början 14 år. Hon har börjat arbeta vid en maskin som kantar brädor. Ett farligt arbete som kräver att man håller koll. Bricken är på väg in i vuxenlivet och tankarna snurrar. 
 
I bok nummer tre, Sågspån och glöd, möter vi en nu ung vuxen Bricken som är 20 år. Livet är inte enkelt och Bricken hamnar i Stockholm som hushållerska och barnflicka. Att anpassa sig till den arbetsformen efter att ha kroppsarbetat visar sig inte vara det lättaste.
 
Bok nummer fyra avhandlar en vuxen Bricken. 
 
Den femte boken heter Glödens färger och kommer ut i november enligt förlaget Libris hemsida.
 
Vibeke Olsson skildrar på ett fantastiskt sätt ett kvinnoliv vid 1800-talets slut. Det är en realistisk historisk skildring som berättas detaljrikt och varmt.
Eftersom det är en serie vill jag inte avslöja för mycket om innehållet i de senare böckerna. Det är sådant man vill spara tills det är dags för dem. Det kommer den som läser att upptäcka.
Det var först nu vid recensionsskrivandet jag upptäckte att det kommer ytterligare en bok i serien och det känns väldigt roligt.
Jag har streckläst de fyra första under senare delen av min semester och det var väl spenderad tid.
 
Ett historiskt konstverk helt enkelt!