bokfloden.blogg.se

2017-07-31
15:22:20

Kärlen, Johan Ring

Jag köpte en efterlängtad E-bokläser - Adlibris letto frontlight. Är mycket nöjd med den.
I den ingick diverse noveller och böcker vid köpet.
Bland dem kortnovellen "Kärlen" av Johan Ring, Mix förlag.
Innan jag börjar ska jag förklara en sak. Jag läser inte skräck. Det har framför allt att göra med att jag antingen inte förstår skräcklitteratur och sitter som ett fån och undrar vad tusan de menar med det de skriver, eller så får de mig att bli allmänt illa till mods och inte alls mysigt rädd som många verkar tycka att man blir.
Med det sagt så kände jag mig en aning frimodig och klickade på den 31 sidor långa novellen i min läsplatta sent en kväll. Familjen sov och jag låg i ett mörkt sovrum bredvid dem. 
 
Novellen börjar så "vanligt" - en vanlig scen, en pappa och en dotter. Romanlikt. Ganska snart blir det dock mörkt och obehagligt men det reder ut sig hyfsat snart. Sedan börjar det bli otäckt. Riktigt otäckt.
Slutligen blir det, tyvärr måste jag säga, så där overkligt urballat. Lemlästade kroppar. Jag har någon blockering för sådana bilder i böcker. Bilder som i bilder man skapar själv utifrån det man läser.
 
Och missförstå mig inte - jag blev rejält mörkrädd fram till det där äckliga och urspårade. Då tappade jag helt intresset. Jag är nog mer för det outtalade och diffusa då det kommer till otäcka böcker. Psykologiska scener snarare än människor som tappar armar och ben. 
 
Men! Novellen är - om man bortser från min brist på förståelse för skräckeffekter - mycket välskriven. Jag hade föredragit den psykologiska aspekten snarare än de makabra scenerna men tror att om man gillar "riktig" skräck så har man en trevlig lässtund framför sig med "Kärlen".
 
 
2013-11-12
11:29:40

För mycket lycka, Alice Munro

Tio noveller med berättelser om livshändelser.
Tio noveller som var och en känns som en mindre bok. Inte på ett negativt sätt, men Munro skriver på ett sätt som gör att varje ord är viktigt. Varje ord är genomtänkt. Det är ingen bok man vare sig plöjer eller skummar. Man verkligen LÄSER den. Ord för ord. Mening för mening.
Det är knappast en må-bra-bok. Titeln talar sitt tydliga språk. Novellerna är egensinniga och pekar lite på hur det kan bli i livet. Hur det kan tvärvända. Hur "synden straffar sig själv" och hur olika vägskäl "drabbar" oss och hur vi leds i olika riktningar av... Ja av vad? Ödet? Tillfälligheter? Något annat? Vår vilja?
Det är en helt klart läsvärd bok, då Munro är vår nya mästare i novellskrivning. Ja, så måste man väl kunna skriva efter att svenska akademien uttalat sig i liknande termer.
 
Jag tänker läsa fler böcker av Munro. Det betyget får den här boken av mig.