bokfloden.blogg.se

2017-07-16
13:25:47

Cancerland - tur & retur, Karin Wahlberg

Jag väntade på den tredje delen i sjukhusserien "Lasarettet" av Karin Wahlberg. Tillslut mailade jag förlaget och frågade när den kan tänkas komma och fick ett lite svävande svar om att den nog kommer "till hösten". Då var det ännu inte känt att Karin Wahlberg fått ändtarmscancer. Inte heller att det var detta hennes nästa bok skulle handla om. 
Sedan föll det i glömska och då jag efter min disputation äntligen kunde återuppta bokslukandet var Cancerland - tur & retur en av de första böcker jag satte tänderna i.
Jag är utbildad sjuksköterska och forskningssjuksköterska. Jag har mött många svårt sjuka människor i mitt arbete och har också sett baksidan av att vårdpersonal anser att ett draperi = sekretess-skydd och integritetsdito. 
Karin sätter ord på allt det jag upplevt i vården. Både positiva och negativa situationer som uppstår dagligen. Hur okänslga medpatienter kan bli en plåga och hur en empatisk sänggranne kan komma att bli en vän. 
Karins bok beskriver allt från hur det var svårt att faktiskt få en diagnos - det är väl inte ovanligt att man blöder, det är väl hemorrojder - till hur det är att "bli" patient, att som vårdare plötsligt befinna sig på andra sidan och se det ur det perspektivet.
 
Karin Wahlbergs bok är så bra att den borde ingå i kurslitteratur på både undersköterskeutbildningen, sköterskeprogrammet och läkarprogrammet. De som redan jobbar i vården rekommenderas också läsa den. Den är underlag för diskussion och sätter fingret på sådant vi många gånger blir blinda för i vårt bemötande av patienter.
 
Boken förtjänar en vandring genom vårdens korridorer. Patienter med liknande erfarenheter som Karins kan säkerligen känna igen sig i de luckor som uppstår i efterförloppet av den här cancerformen - en av de vanligaste typerna, som vi inte pratar om. För Karin tar upp även detta - det finns "fin" och "ful" cancer. Ändtarmscancer är ful. Makalöst! 
 
Jag vill inte skriva sönder boken utan rekommenderar alla som på ett eller annat sätt har någon form av vårdarbete att läsa den. Nu!
 
 
2016-12-14
12:03:00

Mamma är bara lite trött, Sara Beischer

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok med Kerstin Andersson som inläsare.
Vilken bok!
Jag tycker om vardagsrealism. Här har vi hinkar fulla av dylik vara!
Mamma är bara lite trött - den vanligt förekommande frasen hos trötta mödrar genom årtionden. Århundraden? Här möter vi Minna - mitt i karriären. Det snurrar på. Lite fort kanske? Hoppsan, barnet har feber, vem ska vabba. Inte du, inte jag. I med en alvedon och håll ett par tummar!
Minna ser inte. Hon är fartblind. Det är bara att kavla upp ärmarna och ta i lite till. Samtidigt kommer paniken krypande. En otrevlig panik över triviala saker som att laga en trerättersmiddag åt de kräsna vännerna. 
Minna bränner ljuset i båda ändarna.
När lågorna möts på mitten... Ja, ni förstår.
 
Jag står verkligen bakom alxen på Minna då jag läser/lyssnar på boken. Det är så genuint och välskrivet. Jag är där och ser allt på första parkett. En sträckläsningsbok av rang. Varför har jag inte sett denna författare tidigare?!
 
 
 
2016-12-13
15:22:40

Glöm mig, Alex Schulman

I sin bok Glöm mig, skriver Alex Schulman omväxlande i dåtid och omväxlande i nutid om hur det varit att leva med en alkoholiserad mamma. Han beskriver det tydliga mönstret av skuld och skam hos dem som lever runt den alkoholiserade personen. Hur de ömsom skyddar, ömsom hatar. Hur den alkoholiserade personens narcissistiska drag förstärks och de näst intill löjliga graniosa utspelen som kommer med jämna mellanrum.
Den lille pojken som håller ordning på mammas flaskor. Bedömer innehållet, hittar och gömmer tomflaskor. I vuxen ålder går ut på krogen och dricker med sin mamma - de umgicks ju i alla fall.
Det är beklämmande att läsa om barnets lojalitet och hur manipulativ den beroende människan är.