bokfloden.blogg.se

2017-07-16
13:25:47

Cancerland - tur & retur, Karin Wahlberg

Jag väntade på den tredje delen i sjukhusserien "Lasarettet" av Karin Wahlberg. Tillslut mailade jag förlaget och frågade när den kan tänkas komma och fick ett lite svävande svar om att den nog kommer "till hösten". Då var det ännu inte känt att Karin Wahlberg fått ändtarmscancer. Inte heller att det var detta hennes nästa bok skulle handla om. 
Sedan föll det i glömska och då jag efter min disputation äntligen kunde återuppta bokslukandet var Cancerland - tur & retur en av de första böcker jag satte tänderna i.
Jag är utbildad sjuksköterska och forskningssjuksköterska. Jag har mött många svårt sjuka människor i mitt arbete och har också sett baksidan av att vårdpersonal anser att ett draperi = sekretess-skydd och integritetsdito. 
Karin sätter ord på allt det jag upplevt i vården. Både positiva och negativa situationer som uppstår dagligen. Hur okänslga medpatienter kan bli en plåga och hur en empatisk sänggranne kan komma att bli en vän. 
Karins bok beskriver allt från hur det var svårt att faktiskt få en diagnos - det är väl inte ovanligt att man blöder, det är väl hemorrojder - till hur det är att "bli" patient, att som vårdare plötsligt befinna sig på andra sidan och se det ur det perspektivet.
 
Karin Wahlbergs bok är så bra att den borde ingå i kurslitteratur på både undersköterskeutbildningen, sköterskeprogrammet och läkarprogrammet. De som redan jobbar i vården rekommenderas också läsa den. Den är underlag för diskussion och sätter fingret på sådant vi många gånger blir blinda för i vårt bemötande av patienter.
 
Boken förtjänar en vandring genom vårdens korridorer. Patienter med liknande erfarenheter som Karins kan säkerligen känna igen sig i de luckor som uppstår i efterförloppet av den här cancerformen - en av de vanligaste typerna, som vi inte pratar om. För Karin tar upp även detta - det finns "fin" och "ful" cancer. Ändtarmscancer är ful. Makalöst! 
 
Jag vill inte skriva sönder boken utan rekommenderar alla som på ett eller annat sätt har någon form av vårdarbete att läsa den. Nu!
 
 
2016-10-26
09:20:08

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, Tom Malmquist

Jag var där,
Jag stod i dörren till vårdsalen på IVA och i korridoren utanför.
Jag var mitt i kaoset.
 
Tom Malmquists bok drog in mig i en känslomässig tornado från första sidan. "Vad händer" ville jag skrika. Det gick inte att sluta läsa, samtidigt som man egetligen inte ville att det skulle fortsätta.
 
Efter att Toms gravida sambo Karin plötsligt insjuknar i något som verkar vara en kraftig influensa och innan någon riktigt hinner med är Karin dödssjuk och får diagnosen leukemi. I Karins mage ligger ett barn som ännu inte ska födas. Barnet måste ut och Karin måste inleda en aggressiv behandling samtidigt som hennes kropp är väldigt svag och alla organs funktioner sviktar.
 
Det är en bok om kris, kaos och förlust. Det handlar om hur komplicerade relationer inte blir mindre komplicerade då livet ställs på sin spets. Det handlar om den avgrundsdjupa sorgen som det inte finns plats för då man har ett spädbarn på sin arm och precis förlorat den älskade man skaffat barnet tillsammans med.
Boken ger också en tankeställare vad gäller det rent jurudiska i den hemska situationen. Som om det inte var nog med förlusten av Karin - barnet blir stämplat som föräldralöst eftersom Tom och Karin inte var gifta.
 
Det är en sån där bok som får en att fundera över hur mycket en människa kan klara av egentligen. Det står klart att man klarar med än man vet om. Många tankar väcks och känslor rörs om.
 
Man vill helst inte lägga boken ifrån sig utan bara vända blad efter blad. 
 
Intervju med Tom i Vi läser.