bokfloden.blogg.se

2017-08-11
13:21:57

Bakom din rygg, Sofie Sarenbrant

Efter att ha följt Emma Sköld i Sarenbrants tidigare böcker får vi här bekanta oss med nya individer.
Allt utspelar sig på en fashionabel frisörsalong på Östermalm i Stockholm.
Där arbetar tre frisörer: Ägaren Stefano och de två anställda Jenny och Angelica. På ett tidigt stadium blir man på det klara med att det är ett visst gnissel i systemet och att de två tjejerna inte riktigt drar jämnt med varann. Angelica "tar" Jennys kunder medan Jenny tvingas föna sin mammas hår varje fredag kl 10.
 
Det sker plötsligt ett mord som anknyter till salongen på fler än ett sätt. Några av de anställda blir indragna och det blir komplicerat.
 
Från förlagets hemsida: 

Du avslöjar alla hemligheter för en person som står bakom din rygg med en vass sax i handen. Någon du inte känner, men som vet mer om dig än din egen partner. Någon som du inte behöver se i ögonen. En som inte har tystnadsplikt. Välj inte fel frisör.

Ingenting är sig likt på Stefanos populära friser­salong efter att Angelica börjar jobba där. Jenny, som länge har trånat efter Ste­fano, märker hur han nu blint lyder Angelicas minsta vink. Kort därefter börjar kunder med koppling till salongen att hittas mördade. Anklagelserna kastas fram och tillbaka mellan de tre frisörerna, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.

 Bakom din rygg är ett psykologiskt triangel­drama som utspelar sig på fashionabla Östermalm i Stockholm. Här frodas välstånd, men också falskhet och rivalitet. Och somliga har mer anledning än andra att röja folk ur vägen …

När jag läser boken var det länge sedan jag läste en deckare/thriller. Boken är läsvänlig och man bläddrar sig snabbt framåt. Ändå saknar jag något i jämförelse med de tidigare böckerna. De var mer komplexa och spännande. Här blev det egentligen aldrig riktigt spännande. Dessutom upplevde jag slutet som lite plötsligt.

Men en helt ok läsupplevelse om man vill slentrianläsa och inte behöva tänka så mycket.

 

 

 

2017-08-11
13:07:45

Just nu är jag här, Isabelle Ståhl

Naken och sårbart.
Elise går en krokig väg genom livet. Eller ojämn kanske man ska kalla den. Egentligen känns det mest som att hon rör sig i det nedre skiktet om man ska dela upp livet i horisontella skikt utifrån hur bra man trivs och hur harmoniskt man lever.
 
Elise är ångestfylld, rädd för många saker och verkar ha en social fobi. Det slinker ner en Stilnoct eller Sobril både nu och då. Inte sällan tillsammans med alkohol. Samtidigt är det som att Elise säger sådant många andra bara vågar tänka. 
 
I mina ögon lever Elise en destruktiv tillvaro. Hon vet egentligen inte vad hon vill, vad hon tycker och vad hon känner. Hon dejtar via Tinder, gärna sent och helt oplanerat efter en kväll på krogen. Väldigt osentimentalt och gärna genom att dela en stilnoct. Domnar bort, vaknar, går hem. 
 
Elise suktar från kapitel ett efter Viktor, som läser samma kurs som henne på Universitetet. Viktor verkar inte så intresserad till en början. Skulle en relation med Viktor vara lösningen för Elise?
 
Boken är som sagt naken och jag känner ångesten mellan raderna. Jag tycker synd om flera av de inblandade, om Elise som på många sätt flyr livet och om hennes omgivning som verkligen försöker förstå henne och vill vara med henne.
 
Var boken bra? Jag vet inte. Den gav ett begär av att läsa en sida till, och en till...
Jag tycker att den skulle passa mycket bra som diskussionsunderlag i olika sammanhang. 
 
 
2017-07-31
15:22:20

Kärlen, Johan Ring

Jag köpte en efterlängtad E-bokläser - Adlibris letto frontlight. Är mycket nöjd med den.
I den ingick diverse noveller och böcker vid köpet.
Bland dem kortnovellen "Kärlen" av Johan Ring, Mix förlag.
Innan jag börjar ska jag förklara en sak. Jag läser inte skräck. Det har framför allt att göra med att jag antingen inte förstår skräcklitteratur och sitter som ett fån och undrar vad tusan de menar med det de skriver, eller så får de mig att bli allmänt illa till mods och inte alls mysigt rädd som många verkar tycka att man blir.
Med det sagt så kände jag mig en aning frimodig och klickade på den 31 sidor långa novellen i min läsplatta sent en kväll. Familjen sov och jag låg i ett mörkt sovrum bredvid dem. 
 
Novellen börjar så "vanligt" - en vanlig scen, en pappa och en dotter. Romanlikt. Ganska snart blir det dock mörkt och obehagligt men det reder ut sig hyfsat snart. Sedan börjar det bli otäckt. Riktigt otäckt.
Slutligen blir det, tyvärr måste jag säga, så där overkligt urballat. Lemlästade kroppar. Jag har någon blockering för sådana bilder i böcker. Bilder som i bilder man skapar själv utifrån det man läser.
 
Och missförstå mig inte - jag blev rejält mörkrädd fram till det där äckliga och urspårade. Då tappade jag helt intresset. Jag är nog mer för det outtalade och diffusa då det kommer till otäcka böcker. Psykologiska scener snarare än människor som tappar armar och ben. 
 
Men! Novellen är - om man bortser från min brist på förståelse för skräckeffekter - mycket välskriven. Jag hade föredragit den psykologiska aspekten snarare än de makabra scenerna men tror att om man gillar "riktig" skräck så har man en trevlig lässtund framför sig med "Kärlen".