bokfloden.blogg.se

2019-07-01
13:57:00

Ett kilo socker, Helena Trus

Text från förlagets hemsida
 
"Ta av dig den där. Det som händer där ute påminner om 30-talet i Polen."

Farmor pekar på Davidsstjärnan som hänger runt min hals och fortsätter:

"Du kan råka illa ut."

Vi sitter som vanligt i köket, platsen där hon till slut började berätta. Om då, hur hon överlevde. Om nu, om mardrömmarna som aldrig försvinner. Minnen från kriget som rullar på näthinnan som en film hon aldrig kan pausa. Det är på natten hon ser konturerna av deras ansikten tydligt, som hon kan höra sin lillasysters röst. Ibland lever de igen, ibland är hon tillbaka i det polska ghettot där mamma och pappa motar ut sin tonårsdotter. Tvingar henne att återigen fly till skogen, mot fienden som satt ett pris på hennes liv, bara för att hon är judinna.

Att vara en Förintelseöverlevande kallar farmor inte för en välsignelse, utan ett straff. Att tvingas leva med skulden över att hon lever, inte de.

Ett kilo socker handlar om ett av de sista vittnena till Förintelsen som fortfarande är kvar i livet. Vad händer när ingen av dem längre finns?
 
Det här är Helena Trus författardebut. Helena arbetar som journalist och föreläser om förintelsen och antisemitism. 
I boken får vi träffa Farmor, som överlevt arbetsläger under andra världskriget. Boken varvar nutid med berättelser om hur det var då. Boken visar också på vilka spår det satt i de här personernas liv. Spår som inte går att radera. 
Det är inte fart och fläkt. Det är en stillsam läsning, trots det bitvis hemska innehållet. Språket och texten flyter lätt och jag skulle väl kunna tänka mig boken som undervisningsmaterial i sammanhang som berör den här delen av vår historia.