15:22:20
Kärlen, Johan Ring
Jag köpte en efterlängtad E-bokläser - Adlibris letto frontlight. Är mycket nöjd med den.
I den ingick diverse noveller och böcker vid köpet.
Bland dem kortnovellen "Kärlen" av Johan Ring, Mix förlag.
Innan jag börjar ska jag förklara en sak. Jag läser inte skräck. Det har framför allt att göra med att jag antingen inte förstår skräcklitteratur och sitter som ett fån och undrar vad tusan de menar med det de skriver, eller så får de mig att bli allmänt illa till mods och inte alls mysigt rädd som många verkar tycka att man blir.
Med det sagt så kände jag mig en aning frimodig och klickade på den 31 sidor långa novellen i min läsplatta sent en kväll. Familjen sov och jag låg i ett mörkt sovrum bredvid dem.
Novellen börjar så "vanligt" - en vanlig scen, en pappa och en dotter. Romanlikt. Ganska snart blir det dock mörkt och obehagligt men det reder ut sig hyfsat snart. Sedan börjar det bli otäckt. Riktigt otäckt.
Slutligen blir det, tyvärr måste jag säga, så där overkligt urballat. Lemlästade kroppar. Jag har någon blockering för sådana bilder i böcker. Bilder som i bilder man skapar själv utifrån det man läser.
Och missförstå mig inte - jag blev rejält mörkrädd fram till det där äckliga och urspårade. Då tappade jag helt intresset. Jag är nog mer för det outtalade och diffusa då det kommer till otäcka böcker. Psykologiska scener snarare än människor som tappar armar och ben.
Men! Novellen är - om man bortser från min brist på förståelse för skräckeffekter - mycket välskriven. Jag hade föredragit den psykologiska aspekten snarare än de makabra scenerna men tror att om man gillar "riktig" skräck så har man en trevlig lässtund framför sig med "Kärlen".