13:35:06
Den sanna historien om Pinoccios näsa, Leif GW Persson
Evert Bäckström. Guds gåva till kvinnorna. Mannen med supersalamin.
Högst osmaklig typ.
Men underhållande.
En ond saga för vuxna barn, kallar GW Persson själv boken. Han har så rätt.
Trots inblandning (eller kanske tack vare?) av eminenta, historiska politiker (något som för övrigt gör boken lite rörig) är det Bäckström som tar kommandot i berättelsen. Hans gubbsjuka tankar får mig att vilja kasta ut boken genom fönstret otaliga gånger. GW Persson lyckas verkligen måla upp en obehaglig stämning.
Ett sidospår i berättelsen är Bäckströms papegoja, Isak, som jag inte sett nämnas i någon recension. Här talar vi om ett sidospår som tycks göra gubben Bäckström lite mänsklig för en stund. En mycket kort stund. Men ack så roligt.
Att sedan Bäckström är en eminent utredare gör det hela lite svårt. Man vill verkligen inte tycka om honom, men plötsligt kommer något sånt där dräpande som en smash på volley och man fnittrar hejdlöst.
Jag vill verkligen inte förhärliga den här typen av människor. Det är fruktansvärt med mobbning och trakasserier på arbetsplatser men man får dra sig till minnes att det är en saga. Om än sagan skulle kunnat vara sann. Och kanske är det just därför man reagerar så starkt på det man läser?
Läs den!
