14:21:00
Britt-Marie var här, Fredrik Backman
Ja sannerligen var hon här. Britt-Marie.
Britt-Marie med det kantiga och tillknäppta sättet. Britt-Marie som minsann vet vad som är rätt och fel och som minsann vet i vilken ordning man ska ha bestick i lådan om man är en normalt funtad människa.
Britt-Marie kunde vara syster till Ove. Så är förmodligen inte fallet.
Britt-Marie har ingenting med Ove att göra. Britt-Marie befinner sig i själva verket i sitt livs största, och förmodligen mest nyttiga, kris. Hela sitt liv, fram till nu, har hon levt för sin man. För att behaga sin man. Det har inte direkt mottagits med några översvallande ovationer från makens sida.
I 40 års tid har Britt-Marie arbetat som hemmafru. Det är den merit hon anger då hon kliver in på arbetsförmedlingen och formligen slår klorna i sin handläggare.
Britt-Marie är en behärskad kvinna. Hon "skriker på insidan" när hon blir upprörd och med den frenesi hon knyter sina nävar i samma veva torde hennes handstyrka vara av det kraftigare slaget.
Fredrik Backman gör det igen. Underhåller. Bara det sätt han formulerar sig på gör att han har fångat mig från sidan ett. Mitt första skratt låter inte vänta på sig och efter detta stycke måste jag väcka maken för att få läsa högt: "Flickan betraktar skrivbordsytan, som ser ut som om små barn försökt äta potatis från den. Med högafflar. I mörker."
Sedan bara fortsätter det. Britt-Marie hamnar i en salig röra. I ett mycket litet samhälle. Man skulle förmodligen kunna kalla omgivningen för något missanpassad om man inte skrapade på ytan och lärde känna dem. Britt-Marie städar, skriker på insidan, sorterar bestick och plötsligt är hon fotbollstränare. En något oväntad karriär. Ungefär det sista man hade förväntat sig. Säkerligen hade även Britt-Marie själv inte alls kunnat föreställa sig livet som det utformas på den nya orten. Plötsligt lever Britt-Marie mer än hon gjort de senaste 40 åren. Motvilligt men dock.
Det är en kärleksfull bok. En bok om relationer, om att tänka utanför sin invanda "box" och om mellanmänsklig omtanke på ibland lite fumliga vis.
Det enda jag inte riktigt får ut något av är själva fotbollsdelarna. Med det i vetskap att författaren är en inbiten fotbollsentusiast låter jag det vara förlåtet eftersom resten av boken i sin helhet på många sätt väger upp och gör den helt klart läsvärd. Det är inte Ove. Det är Britt-Marie. Men gillade man Ove... ja då är man såld efter första sidan i den här bladvändaren!