14:32:23
Svenska rånare, Anders Adali & Theodor Lundgren
Det som faschinerar mest då jag lyssnar på boken är hur rånare verkligen är ett yrke. Hur man kan vara bra, bättre och sämre på yrket och hur man blir expert. Vilka förberedelser som krävs, att man genrepar och att en rånare kan sitta och förklara att det faktiskt är jobbigt att vara rånare. Det senare får mig att dra snett på munnen.
Men det finns partier där Adali faktiskt beskriver att det inte är så himla kul att ha de där miljonerna. Eller jo, det är kul att vara ekonomiskt oberoende under en period men man blir inte vidare ekonomisk med stulna pengar i sin ägo utan tenderar att vilja göra av med dem snabbt. Dessutom tar de slut eftersom rånare inte avlönas på något annat vis.
Boken innehåller en hel del tekniska beskrivningar då det kommer till att hantera färgade pengar, att tvätta pengar och att koordinera en kupp.
Underhållning men med något besk eftersmak då man snart inser att det finns offer som farit väldigt illa - om inte fysiskt så psykiskt - av de här rånen. Dessutom nämns rån där oskyldiga satt livet till och det är inte något som kan ursäkta det. Här saknas empati, om än en viss rånarheder omtalas - man skjuter inte och har inte automatvapen (för att straffsatsen blir lägre om man åker dit - SIC!).
Samtidigt är boken ett stycke historia, eftersom den här typen av rån inte längre är möjliga att genomföra.
