17:23:13
Var det bra så, Lena Andersson
Jag börjar med att försöka kategorisera boken. Ja, alltså bestämma vilken kategori den ska in under. Jag misslyckas. Surfar runt och ser att internetbokhandlarna lagt in den under "samtida skönlitteratur".
Ok, vi kör på det då.
Oavsett kategori är boken unik. Den ger en beskrivning av livet i en förort alternativt ett mindre samhälle, i slutet av -70-talet och början av -80-talet.
Någonstans på vägen sätter jag nostalgin i halsen. Mångfalden, klassuppdelningen och den tuffa verkligheten liksom sätter sig på tvären i det jag förväntat mig skulle vara lite lagom humoristiskt. Humorn finns det, det är inte det, men den känns allvarlig på ett sätt jag inte riktigt förmår sätta ord på.
Det är en lättläst bok. Främst skriven i dialogform och det är just det greppet som ger den sin särskilda karaktär. Jag ser dem framför mig, karaktärerna. Det blir som en spelfilm när jag läser.
