18:07:00
"Dyngkåt och hur helig som helst" & "Avig Maria", Mia Skäringer
Jag hör hennes röst och tonfall när jag läser boken. Det är ett gott tecken.
Dyngkåt och hur helig som helst. Bara titeln gör att man rodnar när man läser.
Mia skriver det jag brukar tänka när jag läser glättiga Facebook-statusar. Ytan. Ytan vi visar upp och tror att vi ska vara. Den bild vi tror att vi bör ge av våra liv. Istället för att ge andra en bra bild av oss själva ser vi till att bygga upp dåligt samvete och ett ouppnåbart mål. För om "alla andra" är så där måste ju jag också vara det? För det "alla andra" skriver är väl alltid sant? Det är inte så att de egentligen bara sopade allt under mattan när de skriver om att de bonat golven, strukit alla kläder inklusive trosorna och bakat sju sorters kakor på en kvart...
För att citera Peter Dalle i filmen "Ogifta par, en film som skiljer sig": "...kåt, glad och tacksam!", svarar han då hans fru undrar hur hon ska vara för att duga. Är det så vi ser på oss själva? Ständigt leende, villiga och cockerspaniel-tacksamma så snart någon ser åt oss?
Många skratt utlovas!
Avig Maria.
Att vara sig själv. En ständig uppmaning i våra liv. Var bara dig själv. Ingen blek kopia.
Mia var sig själv så mycket att hon gick rakt in i den berömda och uttjatade väggen. Eller var det för att hon var sig själv? Vem är man? Hur vet man vem man är och att man inte bara lever upp till alla andras upplevelse av sig själv?
Höga krav på sig själv, peppad av framgång och uppmuntrad av tillrop. Men var tog Mia vägen?
Mia Skäringer skriver så äkta och många gånger utlämnande om hur hon den hårda vägen gått fram från unga år och till nutid, inte alls friktionsfritt. Det är en naken beskrivning av hur en kvinna kan fara illa av välmening, av fördomar och av att nedvärdera sig själv.
Hög igenkännings-faktor och väldigt sympatiskt.
När jag senare sett henne i Mia på Grötö (SVT) känner jag igen tankegångar och filosofier från boken. Livet gör oss kantstötta - på gott och ont. Det formar oss, vi lär oss och vi provar nya vägar. Hela tiden. Mer och mindre.
En mer allvarsam sida av Skäringer.
