14:28:48
Döden på apoteket, Nils Hövenmark
Ett apotek.
En personalfest.
En död farmacie kandidat.
Så börjar Nils Hövenmarks Döden på apotket, som första gången publicerades 1972.
Från Mina biblioteks sida om boken:
"I Sundå har personalen på Apoteket Vargen samlats till vårfest en junikväll 1942. Till middagen sjungs en specialskriven bordsvisa om vad som kommer ske under kvällen. Där förutspås att farmacie kandidaten Gustav Wahlberg ska tappa humöret och låsas in. Under kvällen hittas han död, inlåst i en skrubb...
Ur Döden på apoteket:
"I hörnet Norrlandsgatan-Kyrkogatan låg apoteket Vargen. Ovanför entrédörren stod en tillplattad varg och blängde hätskt mot Sundå-Tidningens depeschfönster snett över gatan. Vad den nu kunde ha emot den konservativa tidningen med de dåliga affärerna. Men Bottniska Folkbladets politiske kåsör hade flera gånger påpekat, att är man tvingad att ständigt stå och glo mot kapitalismens högborg, då måste man bli lömsk till utseendet. Inte bara till utseendet förresten."
"I hörnet Norrlandsgatan-Kyrkogatan låg apoteket Vargen. Ovanför entrédörren stod en tillplattad varg och blängde hätskt mot Sundå-Tidningens depeschfönster snett över gatan. Vad den nu kunde ha emot den konservativa tidningen med de dåliga affärerna. Men Bottniska Folkbladets politiske kåsör hade flera gånger påpekat, att är man tvingad att ständigt stå och glo mot kapitalismens högborg, då måste man bli lömsk till utseendet. Inte bara till utseendet förresten."
Deckarförfattaren Nils Hövenmark (1922-95) växte upp i ett frireligiöst hem i Vilhelmina. Tog studentexamen i Umeå och utbildade sig sedan till apotekare. I början av 50-talet drev Hövenmark ett apotek i Jokkmokk. 1957-71 var han ombud för Sveriges radio och producerade i sju år sändningar för samer. Hövenmark betraktas av deckarexperter som en våra främsta skildrare av mord i svenska småstäder."
Att läsa en deckare från början av 1970-talet hade nog aldrig kommit mig för om inte Mikael Wikner, journalist och krökikör på Västerbottenskuriren (VK) hade frågan om vi kunde göra ett samarbete där jag läser boken i egenskap av bokslukande 40+are och han skriver om den mer lokala anknytningen i Historieskolan på VK.
Hur var det då att läsa boken? Det första man lägger märke till är språket. Det är väldigt annorlunda i förhållande till hur deckare skrivs idag. Något tillrättalagt samtidigt som det kom en och annan svordom och en kvinnosyn som inte skulle tas emot så våldsamt positivt idag.
Det blir en klassisk mordgåta i Agatha Christie-anda. Lagom invecklad och lättläst.
Lite extra krydda då man vet att förlagan är ett apotek som de facto fanns i Umeå på 40-talet.
Jag ser nu fram emot att se hur Wikner ska koppla boken till Umeås historia.
Mer kuriosa om Nils Hövenmark finns här på Wikipedia.
