bokfloden.blogg.se

"Ingmar Bergman och Anita Haglöf möttes första gången i Dramatens reception och inledde en arbetsrelation präglad av destruktivitet.

Ingmar Bergmans hem var i långa stunder ett inferno med obegripliga regler och ritualer, vare sig det gällde matlagning eller bäddning. Hans ensamhet och förtvivlan var gränslös. Smärtan var avgrundsdjup. I de stunderna var Bergman en obegriplig och obehaglig gåta för dem som kom i hans närhet.

Anita Haglöfs bok om sina åtta år som hushållerska hos Ingmar Bergman ger en unik inblick i hur regissörens värld såg ut när scenljuset släckts och kameror och mikrofoner stängs av."

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Intressant.

Boken kanske inte är den absoluta sanningen, det förstår jag. Ingmar Bergman är omtalad och omskriven som det koleriska geniet som inte drog sig för att fara ut över sin omgivning då han inte fick som han ville. Eller då han blev emotsagd. Eller utan egentlig anledning.

Oavsett är boken intressant. Många frågor väcks. Bland annat undrar jag varför Anita valde att fortsätta arbeta för Bergman under så många år, då omständigheterna var så outhärdliga. Jag har funderat över om det kanske inte bara var en, utan två personer som var ensamma och i någon form av beroendeställning till varann.

Vad tror du? Läs och begrunda. Boken är perfekt som underlag för diskussion i grupp.