16:16:38
Ferry Tales, Björn Ferry
Det var med förutfattad mening jag öppnade Björn Ferrys bok.
Dels hade jag läst de första recensionerna och dels hade jag hört ett par andra uttrycka sin skepsism efter att ha påbörjat boken.
Och visst. Där finns en del som får mig att lyfta både ena och andra ögonbrynet. En undran över varför man tar med vissa delar i boken. Men då får man gå tillbaka till titeln och underrubriken "Inte så förbannat tillrättalagt".
Kanske speglar det Ferry mer än vi förstår. Han har roat oss många gånger i intervjuer med sin frispråkighet. En av mina favoriter är "Carl-Johan åkte ju som en röv" (minns inte år och tävling, bara frasen). Det var oftast befriande att höra Björn Ferry prata. Inte så där medietränat och automatiserat. Vägrar ledas in i någon jargong som inte är han.
Men det boken ger är en djup inblick i den elitidrottande världen. Den som någonsin tvivlat på det slit dessa idrottare utför ska läsa varenda rad i boken. Kiss-och-bajs-humorn till trots. Det är en omänsklig mängd träning och en livsstil som gör att idrottaren hela tiden balanserar på en smal, smal kant. Det gäller att hålla sig kvar på den kanten. Annars är man borta. Räknas inte. Gills inte. Trots mängder av träningstimmar och försakade familjesammankomster.
Ferry gestaltar målande hur han slits mellan familjen och det liv han måste leva för att prestera på topp. Barn på dagis och snoriga näsor blir ett mycket större bekymmer i dessa sammanhang än för en "vanlig" förvärvsarbetande människa.
Det som intresserade mig minst i boken var Björns stora intresse för skog och skogsekonomi, något som tar upp mycket av hans tankevärld i perioder. Och det är ju bra att någon intresserar sig för och förvaltar den biten av vår norrländska natur!
Boken är läsvärd, om än jag hade valt att ta bort vissa delar som inte direkt tillför något mer än ett höjt ögonbryn.