09:52:00
Min kamp 1, Karl Ove Knausgård
Boken inleds med en penetrerande reflektion om döden, döendet och vårt förhållningssätt till det både fysiskt och psykiskt. Jag blev helt fängslad och gripen. Jag for ut och rekommenderade Knausgård till alla som kunde läsa och jag plöjde boken.... de första 50 sidorna. Sedan ytterligare 50 men det började kännas trögt. Efter drygt 100 sidor la jag den åt sidan. Intresset var förlorat.
Jag fann ingen röd tråd och blev helt enkelt uttråkad. Dialogen som förs i boken fick mig att tappa uppfattningen om vem som sa vad och jag fick ingen känsla av något sammahang. Så jag slutade.
Sedan har jag inte provat att ta upp den igen och har inte ägnat de kommande 5 böckerna någon uppmärksamhet.
Så hörde jag på Bokradion, sveriges radio P1, igår kväll och de avhandlade bland annat den sjätte och sista boken i Knausgård-serien. Det fick mig att bli lite nyfiken på den. Men ändå framgick även av programmet den tvetydighet som råder inför de här böckerna. Det verkar som att bokläsare är uppdelade i två läger - de som gillar och de som ogillar. Så kan det nog vara med det mesta.
Själv vill jag inte sträcka mig till "läs dem inte" utan känner mer att nä, det här var inget för mig.
