13:38:00
Mitt positiva liv, Andreas Lundstedt
Alcazar. Glitter och glamour. Framgångar som staplades på varann. Som grädde på moset det perfekta bög-paret Andreas och Magnus (Carlsson). Inte utan att man måste erkänna att konceptet var fulländat.
När man sedan läser Andreas biografi blir bilden en annan. Bakom framgångssagan gömmer sig något helt annat. Andreas rastlösa själ och bekymmersfria tillvaro drabbas av en dödsdom. För under en lång tid i livet tror Andreas att det är precis det han fått. Han får besked om att han blivit HIV-smittad. HIV, Aids, död!?
Ångesten är svår. Från dag ett beslutar sig Andreas för att ingen ska få reda på hans hemlighet. Han får slåss med näbbar och klor för att bevara hemligheten och den kraft det kräver, mentalt, går inte att förstå.
För att kunna bära den börda som hemlighållandet av ett sånt besked kräver börjar Andreas hitta andra vägar, bortom den medicinering han får från sjukvården. Andreas hittar en egen ångestdämpare. Han hittar knarket.
Under många år använder han knark frikostigt men döljer även detta från sin omgivning. Endast "knark-kompisarna" vet.
Vi hemma i soffan ser en övertänd artist. Överbegåvad, sprudlande och en smula galen.
Sanningen är en helt annan. En nerkörd, olycklig, knarkande, svart själ. En kille som inte kan tänka en snäll tanke om sig själv. Han äcklas av sin egen person och står inte ut med sitt eget sällskap.
Att läsa om Andreas resa är smärtsamt. Samtidigt lärorikt. Allt är inte vad det ser ut att vara.
Det ger också en bra insikt i hur det är att vara offentlig person och samtidigt inte vilja dela med sig av allt. Smygandet, smusslandet och ljugandet. Att sedan också göra samma mot de närmaste... Det ok Andreas burit har inte varit lätt.
Boken är lättläst, intressant och som de flesta biografier - utlämnande.
