21:30:00
Stalker, Lars Kepler
Jag är mörkrädd. Så där vardagsmörkrädd. Inte "på riktigt" men ändå lite obekväm med mörkret.
Efter att jag läst en bit in i Keplers bok skulle jag gå från övervåningen, ner till köket, för att hämta något i köket. Jag hade hela tiden känslan av att vara iakttagen och hotad. Riktigt obehagligt! Känslan från boken följde alltså med mig ner i mitt kök, i kvällsmörkret.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En film kommer in till polisen. Filmsekvensen visar en kvinna som rör sig i sitt vardagsrum. Inget märkvärdigt egentligen. Hon verkar inte vara medveten om att någon filmar henne.
När samma kvinna senare hittas mördad i sin lägenhet, blir situationen en helt annan. Det är en våldsam scen som utspelat sig på plats. Motivet är helt oklart.
När en andra film, som även den visar en kvinna i sitt hem, ovetandes om att hon är iakttagen, anländer till polisen, blir stämningen en helt annan. Hinner man rädda den okända kvinnan på filmen? Vem är det som spelar in och skickar dessa filmer? Finns något samband och vilket?
Det är spännande. Rysligt spännande. Samtidigt är det nog en av de mest våldsamma böcker i Keplers deckarserie.
När jag har väldigt liten del av boken kvar att läsa, förmår jag mig inte att kasta mig över den. Jag drabbas av en känsla av att inte vilja att den tar slut. Samtidigt vill jag veta vad som händer och reda ut alla frågor, men jag vill vara kvar i den gastkramande spänningen.
Det här är en bladvändare. En perfekt sysselsättning i novembermörkret. En uppskattad julklapp, om den bokbitne inte redan läst den.
Jag längtar redan efter nästa bok. För det blir väl en?!