12:52:35
Det som inte dödar - Millennium 4, David Lagercrantz
Jag vill börja med att kommentera debatten som föregick det här boksläppet. Författare utövar en konstform. Boken är en historia. Konst är frihet. Jag kan inte köpa resonemang där man sätter en avliden författare på en piedestal och gör honom onåbar och helig.
Det här är alltså en bok av David Lagercrantz i mina ögon. Inget annat.
Jag har funderat några dagar innan jag skrev den här recensionen. Det var ett omfattande persongalleri men efter en stunds tänkande har jag kommit fram till att den behållning jag hade i boken var Lisbeth Salander. Till viss del också pojken August men det hänger ihop med Salander. Övriga karaktärer kändes mestadels uddlösa. Mikael Blomkvist är rätt perifer i handlingen. Han blir ett slags klister mellan övriga karaktärer men underhållningen är Lisbet Salander.
Jag är och har aldrig varit någon stor fan av konspirationer som gäller ämnesområden jag inte har koll på. I det här fallet programmering och datorer. Det finns en detaljrikedom som inte säger mig något annat än att författaren har gjort en grundlig research. Men det imponerar inte på mig. Främst för att jag inte är intresserad av området som sagt.
Det är en omfattande och välarbetad story. Det dignande persongalleriet gör det lite svårt att hålla reda på allt och alla. Dock finns en lathund på omslagets insida. Den behövs.
Boken är helt klart läsvärd, som en bok i genren. Inte mer eller mindre.
För att knyta ihop säcken tycker jag att debatten som föregick boksläppet var ett luftslott. Om det senare sprängdes är svårt att säga. Snarare punkterades av tiden. Fokus flyttades till annat i sensationsjournalistiken, som är den som dominerar i modern tid, medan gemene man fortsatte att läsa böcker i underhållnigssyfte.
Bra så.
